Jag har en grym flygrädsla. Eller i alla fall för starten och landningen. Sist vi flög ner till Cyper hade jag typ värsta magont och mådde dåligt hela tiden på flygplatsen. På vägen hem skakade planet något fruktansvärt, kändes som om vi skulle snurra runt vid några tillfällen. Samuel hade typ en mosad hand efter. Jag försökte sova "bort" rädslan. Men gick ju inte så bra eftersom jag inte kunde somna!! :(


Nu har jag ju självfallet fått vatten på min kran. Att flyga är farligt och även de mest godhjärtade av alla människor kan råka illa ut i ett flygplan. Världen är inte rättvis. Visste ni att Stefan bara var 31 år? Att han hade två små barn?? Att han gifte sig nyligen (i sommar)? Att han satt ett stort spår i mångas hjärtan? 


Det skär i mitt hjärta när jag tänker på hans fru och hans små barn. Hade inte önskat min värsta fiende att den ska få förlora någon den älskar eller att deras barn ska få växa upp utan pappa.


Nu vet jag att jag bara pratar om Stefan och inte övriga som var med i olyckan. Men ska jag vara ärlig så vet jag inte vilka dom var och försöker att inte tänka på självaste faktumet att de va extremt många människor som dog i den olyckan. Anledningen är att om jag tänker på de lika mycket som jag tänker på att Stefan dog så kommer jag gå under. Har gått som i en dimma på jobbet och inte riktigt fungerat som jag ska.

All kärlek till ofren..